Om ledan vid dagsdebatten

Igår deltog jag i en debatt på en tidnings hemsida - där läsarna får möjlighet att skriva in sina kommentarer under en nyhet. Efter en rätt kort tids debatterande i en dagsaktuell fråga - en LO-rapport om ökade löneklyftor bland offentligt anställda - kör argumenten in i återvändsgränder.

Hur man än bemödar sig om att hålla sig öppen och lyhörd och oförutsägbar, så ligger entropin nära. Jag och mina debattkollegor har obönhörligen fastnat i de gängse skyttegravarna. I det här fallet de härliga arketyperna om den late offentliganställde och den girige storföretagaren. Energin i debatten dör och från att ha varit en energikick blir fortsatt debatterande bara själsdödande. Någon som känner igen sig?

Jag kommer att publicera alternativ till dagsdebatten på denhär bloggen. Grejer som finns bortom den och i "hemliga" fickor i den. En hel del poesi blir det!