Anna Hallberg - möter gymnasieeleverna

En av de dikter jag brukar läsa för mina elever när jag försöker introducera den eldfängda poesidiskussionen om "språkmaterialism" v/s "retrogradism" och "antimetaforpoesi" v/s "metaforpoesi" är följande text av Anna Hallberg ur Friktion (2001). Sista raden är emblematiskt antihierarkisk:


fem. tipp.

trekantsgrädde
vink av liten handled
klippt kran utan vatten
kungar lik och plastleksaker


Jag brukar sedan citera några rader där Hallberg skriver om sitt skrivande, för att ge några tankar bakom en språkcentrerad poesi, till exempel följande rader från essän "Fänkål, knä" ur Nordisk kalender för litterär kritik och essäistik (Häfte 1. 2004):

"För min egen del börjar jag alltmer komma fram till att mitt skrivande är starkt bundet till upplevelsen av att inte ha kontroll, att inte veta vad eller vart hän texten vill. Det stora arbetet består i att finna ett område eller en ingång som på något sätt utövar en stark dragningskraft utan att jag vet eller kan förklara varför.

Det kan vara fänkål och knä. En retorisk figur."

Sedan berättar jag om att Hallberg undviker självbiografiska inslag i sitt författarskap. Jag brukar citera följande förklarande rader (ur samma artikel som texten ovan):

"För att jag vet att texten är obönhörlig och kompromisslös. Den vill ingen annan än sin egen kropp. Den muterar och förvrider, omfördelar och ratar och en bra rad är värdefullare än det eller den som raden betecknar. Så säger texten. Och det är grymt. I det spelet vill jag inte kasta in min familj eller mina vänner".


Reaktionerna på Hallbergdelen av lektionen är blandade. Någon tycker det är spännande med det här annorlunda sättet att se på litteratur (inte Jan Guillou direkt). Andra tycker att det är väldigt märkligt och slår ifrån sig. Det är spännande i alla fall, och det verkar engagera eleverna.