Greider - Rand - Federley
Läser Göran Greiders 10 år gamla pamflett Loket, Nietzsche och Sonja Åkesson - en personlig essä om kultur och rättvisa. Greider menar här att kulturen i Sverige är "en föjeslagare till den sociala rättvisetanken".
Han skriver: "Försök har gjorts att litterärt gestalta herremoral. Den extrema nyliberalen Ayn Rand - som få känner till - skildrar i sina romaner individens kamp mot massan. Hon försvarar öppet egoismen, de starka. När dessa romaner möter offentlighetens ljus dör de emellertid bort, blir sekteristisk kuriosa. Den som tar i dem känner sig smutsig om händerna. De stannar i de små ljusskygga sammanhangen".
Länge var det så med Ayn Rand, några få som kallade sig "objektivister" ägnade sig helhjärtat åt AynRanderiet, bl.a. min granne som gav ut en objektivistisk skriftserie i liten upplaga. Nu har Ayn Rand via Timbros lansering tagit vägen till hjärtat hos Centerns ungdomsförbunds ordförande Fredrik Federley.
Vart tog ni CUF-are vägen med er gamla fina Åsa-Nissemarxism?
Frågan är om Federley verkligen är så hardcoreliberal. Ett tips är kanske att referera Ayn Rand-böcker i valrörelsen och konfrontera honom med dem. Ett bra lackmustest på hans hängivenhet ... om nu Greider inte är ute på hal is förstås! (Den Randbok jag läst - Hymn - är visserligen inget litterärt mästerverk och statshatet är överdrivet - men ändå förståeligt med tanke på hennes bakgrund i Sovjet)
Han skriver: "Försök har gjorts att litterärt gestalta herremoral. Den extrema nyliberalen Ayn Rand - som få känner till - skildrar i sina romaner individens kamp mot massan. Hon försvarar öppet egoismen, de starka. När dessa romaner möter offentlighetens ljus dör de emellertid bort, blir sekteristisk kuriosa. Den som tar i dem känner sig smutsig om händerna. De stannar i de små ljusskygga sammanhangen".
Länge var det så med Ayn Rand, några få som kallade sig "objektivister" ägnade sig helhjärtat åt AynRanderiet, bl.a. min granne som gav ut en objektivistisk skriftserie i liten upplaga. Nu har Ayn Rand via Timbros lansering tagit vägen till hjärtat hos Centerns ungdomsförbunds ordförande Fredrik Federley.
Vart tog ni CUF-are vägen med er gamla fina Åsa-Nissemarxism?
Frågan är om Federley verkligen är så hardcoreliberal. Ett tips är kanske att referera Ayn Rand-böcker i valrörelsen och konfrontera honom med dem. Ett bra lackmustest på hans hängivenhet ... om nu Greider inte är ute på hal is förstås! (Den Randbok jag läst - Hymn - är visserligen inget litterärt mästerverk och statshatet är överdrivet - men ändå förståeligt med tanke på hennes bakgrund i Sovjet)
posted by Peter Björkman at 1:56 em
10 Comments:
Åsa-Nisse Marxismen har varit borta länge o lär inte komma tillbaka. Debatterar mer än gärna rand med dig. Kanske att jag borde skriva mer om Och världen skälvde på bloggen
Jo. För lite kantig känns hon allt. Vem vet? Tycker CUF-plattan Gemenskap där alla behövs från 70-talet pryder sin plats i skivhyllan. Lyssnar hellre till den (där finns en värme) än läser den kyliga Hymn.
Det Ayn saknar är empati. Men hennes bok handlar inte om Empati utan om kärleken till sitt arbete och stoltheten i att vara bra på det. Att kunna försörja sig själv, att vara sin egen och inte beroende. Attt göra rätt för sig. Är det så hemskt?
Nä. Men den norske Harald Ofstad skrev mycket om "föraktet för svaghet" och hos Ayn märker jag en kyla mot dem som INTE fixar att jobba ihop brödfödan. Gör de alltså inte rätt för sig och är sålunda inte värda respekt?
I det citat du refererar till ur Och världen skälvde säger "regleringsivraren":
"Att visa den oförtjänte respekt är barmhärtighetens högsta uttryck….” Ayn Rand är kritisk mot denna inställning - jag är det inte. Min livshållning är inklusiv - att visa alla människor respekt.
"Den som inte arbetar skall heller inte äta", så brukar man ju säga i Nordkorea. OK. Krigsinvaliderna sen Koreakriget 1950-53 undantagna, men de börjar ju så småningom "dö undan".
Ayn Rand är en skogstokig übermenschideolog. Alla som någonsin debatterat med en objektivist vet vad jag talar om.
olydig
precisera dig.
ordet "skogstokig" kan ju handla om ivriga orienterare i Kolmården!
Andreas
Håller på att läsa en bok översatt av den objektivistiske nestorn Per-Olof Samuelsson. Tillika min granne när jag bodde i Strängnäs.
Boken heter Kapitalismen - det okända idealet (i svensk upplaga 1983, i original 1967). Här återfinns artiklar av Ayn Rand, men också ett par av den bekante FED-bossen Alan Greenspan.
I kapitlet Rycker Atlas på axlarna? reder Ayn Rand ut vad hon menade med Fredrik Federleys favoritbok Atlas shrugged. Atlas är vad jag förstår en bild för de samhällsklasser som håller uppe samhället: läkarna och affärsmännen. Dessa samhällsklasser mår bra av ett elitistiskt tänkesätt och tappar intresset av att göra ett bra jobb om samhället är altruistiskt och jämlikt.
Hon menar att allt snack om Medicare och allmän sjukförsäkring leder till att hjärnorna överger medicinen och att detta på sikt kan leda till att Sovjet vinner kalla kriget.
Hon pläderar för att de bärande klasserna för en gångs skull skall strejka - innan de säckar ihop av allt jämlikhetssnack i USA.
Ayn Rand är en elitist - precis lika mycket som ledarna i DDR när de med alla medel skulle få fram elitsimmerskor. Hennes tänkande känns i stor utsträckning som en produkt av det kalla kriget och den kapprustning mellan två block och två ideologier som var för handen då.
Till sist en fråga till Andreas. Vem avgör vem som kan arbeta ihop till brödfödan och ändå inte gör det. Och på vilka grunder?
Ett sätt att komma undan det moraliska problemet är att ge alla rätt till "en skälig levnadsnivå". Något som är inskrivet i den svenska socialtjänstlagen.
Själv anser jag att en grundtrygghet gör att människan vågar ta större risker. Männsikor från överklassen som har finansiella tillgångar i ryggen vågar ju sig in på riskabla projket i mycket större utsträckning än den medellöse som med största möda kan fixa ett banklån.
Jag menar att Ayn Rands elitism leder till armod, inte bara för den arbetsskygge utan framför allt för många av dem som inte har kulturellt och ekonomiskt kapital från sina föräldrar.
Andreas igen
Du menar att den som inte gillar Rands ideologi kännetecknas av följande:
1) En person som inte tror på sin egen förmåga att ta hand om sig själv. Som man känner sig själv dömer man andra.
2) En person som förutsätter att fria människor skulle lämna oförmögna individer åt svält och död. Återigen, som man känner sig själv...
1) Nä, håller med. Vi lever i ett samhälle (med skola, vård, omsorg, affärer och en massa människor som samarbetar) och jag är helt beroende av att samhället fungerar. Ensam på en öde ö skulle jag svälta ihjäl. Jag kan alltså inte ta hand om mig själv - jag är beroende av andra för min existens.
2) Att fria människor skulle lämna oförmögna människor åt svält och död. Tja, om ideologin är sådan att de som inte gjort rätt för sig inte förtjänar att leva. Självklart. Det visar ju nazismen som också var en elitistisk ideologi, om än helt annorlunda än Rands. De flesta tyskar satte på sig skygglappar inför vissa "underlägsna" människors lidande. Hade jag varit bättre än tysken i gemen. Hoppas det - men vågar inte vara säker.
Tja. Jag håller med dig vad gäller vikten av fri utbildning. Vet inte varför du tycker att den svenska skolan "gynnar oförmågan". Jag har i min lärargärning sett många elever växa som ansvarstagande och intiativrika människor tack vare skolan.
Personligen menar jag att det svenska utbildningssystemet i allt väsentligt främjar "equality at the starting gates". Sen kan man alltid diskutera pedagogik, betygssättning och om huruvida skolan verkligen hjälper till att utjämna de skillnader i möjligheter som kommer av klassbakgrund..
Om jag nu var Atlas (och levde i Ayn Rand-land) skulle jag naturligtvis vara en god konservativ brukspatron som värnade om de mina.
Fast det där med brukspatroneri är väl inget som varken Ayn, du eller jag vill ha tillbaka?!
You have an outstanding good and well structured site. I enjoyed browsing through it »
Skicka en kommentar
<< Home