Tingsten, Wien och Ahlmark

Inhandlade en Tingstenbok på Myrorna i Motala idag (en futtig krona reade de ut alla böcker för). Fascinerades av Tingstens lågmälda men klara prosa. Intressant att hitta Per Ahlmarks namn här också, som medhälpare till Tingsten under gästprofessuren i Wien. Såhär börjar boken:

"Kan du begripa vilken avgrund ett liv är vid sjuttio års ålder? Ingen kan utan svindel se ned i den." Så säger geheimrådet Clausen i Hauptmanns "Före solnedgången". Då jag läste de raderna i Wien för två år sedan, vid 69 års ålder, kände jag dem som en förutsägelse, en bekräftelse på mina värsta farhågor. Det berodde inte bara på att jag stod på tröskeln till den hemska åldern; något liknande hade jag upplevt före 50 och än mer före 60 års ålder. Det berodde också på mitt läge just då. Jag var gästprofessor i Wien, pinades av att bo i en tråkig, kall och stor våning, av det ihållande usla vädret, av att tala omväxlande engelska och tyska inför en grupp av - som också mina kolleger betygade - ovanligt tröga och håglösa, om så också med doktorat utrustade lärjungar. Min fru stödde mig, men jag märkte ständigt hennes ledsnad och trötthet. Om inte Per Ahlmark, som var min assistent, livat upp oss genom sin skicklighet, trivsamhet och hjälpsamhet, skulle denna vår vara vårt kanske gråaste minne.

Inledningen på Herbert Tingstens "Notiser om liv och död" (1967)