Hirdman om städhjälp

Följande uppfriskande intervju (utan varje slag av politisk korrekthet) saxar jag från en artikel skriven av Lena Malmberg. Den handlar om "hushållsnära tjänster" och återfinns i Flamman:


Yvonne Hirdman är professor i historia och har bland annat skrivit böckerna Att lägga livet tillrätta: studier i svensk folkhemspolitik och Med kluven tunga: LO och genusordningen.
– Frågan är ju varför vi ska subventionera att folk med goda inkomster ska köpa städhjälp billigt, säger hon. Jag tycker det är djupt orättfärdigt. Pengarna behövs till folk som faktiskt inte har möjlighet att städa själva. Om det är arbetstillfällen man vill ha, är det väl för fan bara att fixa dem inom offentlig sektor!
Var det politiskt överväganden eller bara ”utveckling” som låg bakom pigyrkets utdöende?
– Bägge delarna. Man försöker på 1950-talet modernisera hembiträdesyrket, genom utbildning och minimilön och så vidare. Men i en statlig utredning på 1960-talet kommer man fram till att om flickor får välja så väljer de inte det yrket. Det stod väldigt klart att hembiträde inte var ett jobb som flickor ville ha.
Hirdman ser inte det kommande skatteavdraget som en bra lösning.
– Om det verkligen handlade om att det var svårt att ha städat hemma när man har småbarn, kunde man lösa det som i gamla DDR. Kvinnor som lönearbetade fick vara hemma en dag i månaden med lön och samma kunde man göra för män. Att vara hemma en dag i månaden skulle säkert skapa förståelse för både det ena och det andra.