Israels försvarare i motvind
Israels vänner fortsätter att heroiskt försvara sitt Israel. Ulf Cahn (direktor för Förenade Israelinsamlingen) talar dock om en tilltagande motvind i pappersversionen av oberoende kristdemokratiska Hemmets vän (16/11, 2006):
"Det är inte alltid lätt att vara Israelvän. Svårast är kanske opinionsarbetet, att stå upp för Israel inför en oförstående och ibland fientlig omgivning. Det kan vara bland vänner och bekanta, bland arbetskamrater, ibland till och med inom den egna familjen. När arbetskamraterna återigen läst något om Mellanöstern och sitter i fikarummet och anklagande pekar finger åt Israel, då prövas man som Israelvän".
Han fortsätter:
"Det kan vara svårt att rakryggat stå för sina åsikter inför en fientlig eller oförstående omgivning. Man kan känna sig osäker, att man inte själv har tillräckligt med information för att kunna bemöta olika påståenden. Man känner att något är fel men har svårt att argumentera. Detta är naturligt, inte minst när man vet att man tillhör en liten minoritet"
På slutet kommer Ulf Cahn dock med några argument:
* Att fienden inte accepterar Israels existens
* Att Hizbollah startade sommarens krig
* Att Israel är moraliskt överlägset eftersom man anstränger sig att följa krigslagar
* Att Israel är en demokrati där folket väljer sina ledare
Cahn avslutar med en något uppgiven appell:
"Nej, det är inte lätt att stå upp för Israel. Och det är ännu svårare att få ut en sann bild till alla dem som blir bedragna av mediernas snedvridning. Men det innebär inte att vi ska ge upp. Vi måste stå på Israels sida, för om inte vi gör det, vem gör det då?"
"Det är inte alltid lätt att vara Israelvän. Svårast är kanske opinionsarbetet, att stå upp för Israel inför en oförstående och ibland fientlig omgivning. Det kan vara bland vänner och bekanta, bland arbetskamrater, ibland till och med inom den egna familjen. När arbetskamraterna återigen läst något om Mellanöstern och sitter i fikarummet och anklagande pekar finger åt Israel, då prövas man som Israelvän".
Han fortsätter:
"Det kan vara svårt att rakryggat stå för sina åsikter inför en fientlig eller oförstående omgivning. Man kan känna sig osäker, att man inte själv har tillräckligt med information för att kunna bemöta olika påståenden. Man känner att något är fel men har svårt att argumentera. Detta är naturligt, inte minst när man vet att man tillhör en liten minoritet"
På slutet kommer Ulf Cahn dock med några argument:
* Att fienden inte accepterar Israels existens
* Att Hizbollah startade sommarens krig
* Att Israel är moraliskt överlägset eftersom man anstränger sig att följa krigslagar
* Att Israel är en demokrati där folket väljer sina ledare
Cahn avslutar med en något uppgiven appell:
"Nej, det är inte lätt att stå upp för Israel. Och det är ännu svårare att få ut en sann bild till alla dem som blir bedragna av mediernas snedvridning. Men det innebär inte att vi ska ge upp. Vi måste stå på Israels sida, för om inte vi gör det, vem gör det då?"
8 Comments:
Handlar inte den här sången om sådan som oss
Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair
In 77 and 69 revolution was in the air
I was born too late and to a world that doesn't care
Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair
When the head of state didn't play guitar,
Not everybody drove a car,
When music really mattered and when radio was king,
When accountants didn't have control
And the media couldn't buy your soul
And computers were still scary and we didnt know everything
(OSV)
Kanske. Men frågan är om revolutionen verkligen var "in the air" då?!
Vi skall kanske inte överdriva skillnaderna mellan då och nu. Men visst 70-talet hade sina poänger!!
Det är klart den inte var. Vad jag menar är känslan att man missade tåget (som naturligtvis är rent subjektiv). Född för sent. Född för tidigt. Född på fel planet.
Eftersom punkarna lanserade uttrycket Never trust a hippie handlar det ju om en omöjligt utopi om att vara med om allt bra medan det fortfarande inte genomskådats som något genomruttet OSV Som att vara Voltaire och Byron på samma gång som att balansera och falla på samma gång som att gräva ner sig i snön och brinna för det är ju så att både Kierkegaard och Sartre har rätt
Jo, känslan av att man missade tåget finns förstås.
Men man kanske kan uppfinna ett nytt lok?
Så himla mycket med Israel har kanske inte dessa kommentarer. Å andra sidan: Vem vet? Å tredje: Nu måste jag säga -- eller kanske snarare bara framkasta "Blå tåget" (kanske med frågetecken efter)
Jo, Blå Tåget är bäst. Synd att Mats G. Bengtsson dog en alltför tidig död och att bandet nu är nedlagt.
Blått tåg med rött lok.
Att uppfinna nya lok...
Runda lok som kan rulla i vilken riktning som helst, som inte bara följer rälsen (som de berömda, döda fiskarna som gled ned för rälsen (pälsen (skulle nog Lacan sagt))
Mjuka lok som böjer sig i kurvorna hur snäva dessa än visar sig vara
Smala, mycket långa (avlånga) som kan ta sig in gen0m minsta lilla springa
Lok med tusen fötter och tusen armar (och tusen vantförsedda händer)
Lok utan rim och reson
Lok med rim
Lok med lök
Lok, mos och en pucko
Lok är fina grejjer!
Skicka en kommentar
<< Home