Dikt av Bertil Malmberg

Poeten Bertil Malmberg (1889-1958) skrev år 1938 diktsamlingen Sångerna om samvetet och ödet. Det är en rannsakande bok där han gör upp med sitt samvete - ofta ur ett strängt kristet perspektiv (som han sedan snart övergav).

Här väljer jag en dikt som i sista strofen faktiskt - i min tolkning - pekar framåt mot Rawls Theory of justice. Mot ett samhälle där principen om maximering av de sämst ställdas lycka är det enda riktigt moraliska alternativet:


(Sångerna om kärleken II)

Får du blott njuta som ett tryggat byte
en lycka utan brist och förorening,
synes dig livet utan vank och lyte,
som vore du all världens mitt och mening.

När lugn och segerklar din stjärna glänser,
finnes det intet som ditt hjärta sårar
- som vore andras nöd och andras tårar
ett skuggspel bortom verklighetens gränser.

Och ändå borde du förstå och känna
som egen skuld, att andra väsen lida.
Du borde känna deras tårar svida
och bränna mer än egna tårar bränna.

Så länge andra krossas under hjulet
av fattigdomen och det blinda tvånget
- är allt som du besitter orättfånget
är själva brödet, som du äter, stulet.



(Vill du läsa mer Malmbergpoesi ur samma avdelning i Sångerna om samvetet och ödet? Vill du läsa mer om Bertil Malmberg? Klicka här eller här !)