Sara Bohlins arbetsliv - ingen dans på rosor!
Inte mycket har skrivits om poeten Sara Bohlin (1883-1956). Men i ett nummer av tidningen Vi från 1957, som Linköpings stadsbibliotek ställt till mitt förfogande, skriver författarinnan och den nu bortglömde poeten Ingeborg Björklund följande om hennes arbetsliv.
Efter uppväxt i Örebro län flyttar Bohlin till Stockholm och går på Bröderna Påhlmans Handelsintitut. Hon får jobb som kontorist, lärarinna och därpå åtta år som banktjänsteman. Hon blir kär i en gift man på jobbet och känner sig manad att lämna detta, för att inte dras in i otrohetsaffärer. Efter bankjobbet yppar sig få möjligheter. Här kommer vi in i Björklunds text:
"För att få mat för dan tog hon upp adresser på sådana, som reflekterade på dammsugare. Då hon fått åtta bestämda löften från hugade spekulanter får hon fyra kronor, dvs. hon får 50 öre för varje 200-kronors dammsugare hon säljer. Distriktet var dåligt - Vasastan - husen är gamla, de flesta utan hiss, hon får springa i trapporna från tidigt till sent. Oförskämd behandling följde gratis på yrket."
Efter jobbet som dammsugarförsäljare steg hon i graderna och blev kontorist på firman i tre år innan hon kastas ut. Företaget ville nämligen ha stor omsättning på den kvinnliga personalen för att "slippa betala ut några pensioner".
Hon fick nu plats på firmans fabrik "och gjorde smådelar till dammsugare, tvångskommenderades till övertidsarbete. Så mycket smådelar tillverkades, att firman på nyåret hade stora lager, som inte kunde säljas. Etthundra anställda avskedades, bland dem Sara Bohlin."
"Hon var nu en fysiskt bruten människa, men något måste hon ta sig till, och hon blev barnvakt. Inkomsten räckte inte att leva av." /.../ Slutligen fick hon på grund av sin allmänna klenhet folkpension."
Kommentar: Dethär med arbete är nog bra, men arbetsmiljölagar och människovärdiga arbeten man inte sliter ut sig på är ännu bättre.
Efter uppväxt i Örebro län flyttar Bohlin till Stockholm och går på Bröderna Påhlmans Handelsintitut. Hon får jobb som kontorist, lärarinna och därpå åtta år som banktjänsteman. Hon blir kär i en gift man på jobbet och känner sig manad att lämna detta, för att inte dras in i otrohetsaffärer. Efter bankjobbet yppar sig få möjligheter. Här kommer vi in i Björklunds text:
"För att få mat för dan tog hon upp adresser på sådana, som reflekterade på dammsugare. Då hon fått åtta bestämda löften från hugade spekulanter får hon fyra kronor, dvs. hon får 50 öre för varje 200-kronors dammsugare hon säljer. Distriktet var dåligt - Vasastan - husen är gamla, de flesta utan hiss, hon får springa i trapporna från tidigt till sent. Oförskämd behandling följde gratis på yrket."
Efter jobbet som dammsugarförsäljare steg hon i graderna och blev kontorist på firman i tre år innan hon kastas ut. Företaget ville nämligen ha stor omsättning på den kvinnliga personalen för att "slippa betala ut några pensioner".
Hon fick nu plats på firmans fabrik "och gjorde smådelar till dammsugare, tvångskommenderades till övertidsarbete. Så mycket smådelar tillverkades, att firman på nyåret hade stora lager, som inte kunde säljas. Etthundra anställda avskedades, bland dem Sara Bohlin."
"Hon var nu en fysiskt bruten människa, men något måste hon ta sig till, och hon blev barnvakt. Inkomsten räckte inte att leva av." /.../ Slutligen fick hon på grund av sin allmänna klenhet folkpension."
Kommentar: Dethär med arbete är nog bra, men arbetsmiljölagar och människovärdiga arbeten man inte sliter ut sig på är ännu bättre.
posted by Peter Björkman at 10:58 em
5 Comments:
Jag har läst någon av hennes romaner: romatisk och lätt patetisk. Hennes diktning är OK, men ibland övertydlig.
Hon var väl clartéist ett tag och visst var hon aktiv i författarförbundet?! Gift med socialisten Arnold Ljungdahl var hon 1926-31.
Malmberg gillade ju Tyskland, men nazist där tog hon allt i. Björklund är inte nyansernas mästare, men en hel del i hennes historieskrivning om Bohlin bör nog stämma. Så kul är nu inte alltid arbetslivet...
Björklund var pop på 30-talet. Har för mig Ebba Witt-Brattström sa att hon låg på 10 i topp på försäljningslistorna med nån / några av sina romaner.
Den tidens Unni Drougge eller Louise Boije af Gennäs?
Håller med om det Malmberg skrev - i stort. Helt usel är inte Fem unga. Men grymt överskattad!
Enjoyed a lot! » » »
I have been looking for sites like this for a long time. Thank you! Zoloft prescribing information 30 day wild contact lenses Magic school bus backpack Cdst and casino laser hair removal maine Jordan law office olympia washington meridia 2nd mortgage refinancing in london zithromax
Skicka en kommentar
<< Home