Poeten Sara Bohlin

Ljusnarsbergs finaste poet är enligt mig Sara Bohlin (1883-1956). Hon är idag närmast bortglömd. I de kvinnolitteratur-historier (speciellt de nordiska) som många menat dammsugit alla kvinnliga författare, finns hon inte omnämnd.

Detta kan bero på att hon är allt annat än emancipatorisk feminist och dessutom kristen. Helt njuggt bemöttes dock inte hennes diktsamlingar. En modernist som Elmer Diktonius kallade henne t.ex. "en originellt begåvad skaldinna" i en recension av Vikande horisonter.

De tre diktsamlingarna Spår i sanden (1927), Vikande horisonter (1934) och Videflöjt (1944) samt urvalsvolymen Fuchsia (1951) utgör hennes verk.

På 20-talet skrev hon många av sina starkaste dikter. En av dem är den nedan som bygger på Jobs bok i Bibeln. Just Jobs bok är en av de mest allmänmänskliga i Bibeln. Handen på hjärtat, har vi inte alla någon gång känt oss just så utlämnade som Bohlin beskriver i dikten.



Vi slår du mig?
(Till Jahve vände sig hans tjänare Job.)


Herre, vi slår Du mig?
Har jag icke redligen strävat att Dina bud hålla
och efter Din rätt vandrat?

Gav Du mig icke själv den allt genomsyrande
sanningslidelsen,
saltet, som ej får mista sin sälta?

Nedlade Du ej i min spirande själ
en glödande nitälskan
för rättfärdighetens seger?

Och tvang mig icke kärleken
till en offervilja
utan återvändo?

Du fyllde min själ med krafter,
som brottades och trängdes,
tills det skröpliga höljet brast.

Ty, som ljungelden oväntat flammar genom rymden,
så utlöste Du över mig Din vredes skålar,
när min håg var vitglödgande för Din Sak.
Eller var det blott så, att Du tog Din hand ifrån mig?

Där jag sådde kärlek, skördade jag fiendskap,
och där min välvilja utplånade gränserna,
frodades oviljan och det iskalla hånet.

Vad ångesten väste i mitt öra under djupsvarta nätter,
det kom till mig i den gråvita morgonen,
fasansfullare än jag anat.

Men den, som gick fjärran från Ditt ansikte,
Den, vars liv var en styggelse,
och i vars mun idel svek och illfundigt tal blev funnet,
den såg jag bekrönt med de yppersta blomster
från glädjens örtagård.

Vem äger då makten i denna värld? Du eller Baal?

Det oerhörda står för mig:
fullkomlig i rättfärdighet är Du, o Herre;
i godhet och skönhet desslikes,
men Din makt är i vardande endast.

(1925)