Olof Palme - tyranniets medlöpare?

Jag inser nu (tidsoptimist!) att jag för tillfället inte har den tid som behövs för att noggrant gå igenom Olof Palmes böcker och artiklar, samt i detalj se hur materialet överensstämmer med de medlöperianklagelser som riktats mot Palme, av Per Ahlmark och andra.

Några korta saker har jag dock att säga. Olof Palme hatade ofriheten i Östeuropa. Sovjets invasion av Tjeckoslovakien fördömde han hårt och vid upprepade tillfällen. Han ingick också tidigt ett skenäktenskap med en tjeckisk kvinna, i syfte att få henne från diktaturen. Detta var det förstås tyst om av diplomatiska skäl. Kvinnan, som arbetade som läkare i Sverige, gifte sig med en annan man. Hon vill än idag inte uttala sig om Palme.

Jag tror att Palme skilde på de länder som av stormakten Sovjet fick kommunismen tvångsimplementerad och de länder som efter en egen revolution (befrielse från kolonialväldet) valde ett socialistiskt styrelseskick. Det förstnämnda hatade han, det sistnämnda fördrog han emedan han såg det som revolutioner inifrån/underifrån - mot en despotisk och diktatorisk makt.

Palme menade ju att det var rätt att göra uppror mot despoter. Däremot inte att det var rätt för en stormakt (USA/Sovjet) att störta regimer, som skedde i Tjeckoslovakien (Sovjet) och Chile (USA).

Att sedan upprorsmakarna mot despoterna också var diktatorer - så långt sträckte sig märkligt nog inte Palmes analys. Eller har jag fel?

Palmes i sammanhanget intressanta tal från Kuba finns återgivet här. Tack till Gudmundson för länken!