onsdag, oktober 26, 2005

Nonsenspoesi à la Wictor

År 1946 gavs en diktsamling ihopskriven på några timmar (av kompisarna Lars Gyllensten och Torgny Greitz) ut på Bonniers. Boken som hette Camera obscura såldes snabbt slut när det uppdagades att den var menad som ett skämt, riktat mot den samtida unga poesin.

En del i Jan Wicktors drift med 40-talsmodernismen är mindre träffsäkert. De lägger sig ibland vinn om att ha en handling med tydligt avslut och rätt konventionell berättarteknik. Men ofta är det hejdlöst rolig och oförutsägbar nonsenspoesi, med inbyggda stavfel och allt:

Instrumentarium

En förtecknign på baksidan av ett karbonpapper
sträcktes mig över disken
av två odiskade händer.
De genomskinliga symfoniernas diktare,
skjortlasse,
lathasse,
det lilla ögats bärare,
ville få sina ansökningshandlingar bevittnade.

Och mitt kötts revisor
med de fuktiga händerna
granskade sitt intrumentarium,
dissektionsbesticket såväl som
papiljottlådan.
Men glasögonen
voro utbrända.

Ur Jan Wicktor (pseudonym för Lars Gyllensten och Torgny Greitz): Camera Obscura (1946, nyutgåva 1998)

Fotnot: Gunnar Ekelöf menade att en del av dikterna inte alls var så dåliga. Jag håller med!

3 Comments:

Blogger Josef Helenius said...

Intressant! Det visste jag inte.

Men varför gör ingen det idag? Eller gör alla parodi på sig själva?

7:39 em  
Blogger Peter Björkman said...

Nånstans tycker jag att det märks att det är ett skämt. Det är osammanhängande på ett inkonsekvent sätt. Det är lite för för "löst hållet" för att dagens lektörer skulle svälja det.

Dessutom får förlagen in fler manus idag. Men vi får se. En ny Wicktor kan dyka upp när som helst...

9:10 em  
Anonymous Anonym said...

Enjoyed a lot! Jason gardiner dancing on ice Corporate travel agencies

9:47 fm  

Skicka en kommentar

<< Home