Modernismen omprövad

Läser poeten Bo Gustavssons bok Ångestens treklang (2004) om den nyligen avlidne Karl-Gustaf Hildebrands diktning. Gustavsson kommer fram till att Hildebrand (1911-2005) avvisats från den litterära kanon - inte pga sin poesi, utan för att han var bekännande kristen (något som inte gav kulturellt kapital på 40-talet) och stod utanför de modernistiska kretsarna. Han anknöt istället bakåt mot författare som Fröding och Karlfeldt - även om han också använde sig av en del "modernistiska grepp". Jag citerar:

"Fallet Karl-Gustaf Hildebrand belyser på ett särskilt tydligt sätt utslagningsmekanismerna inom den poetiska modernismens kanonbildning i Sverige. Kulturellt eller socialt kapital, för att tala bourdieuska , har knappast den som hållit sig utanför alla ismer och gått sin egen väg som poet - varken modernist eller traditionalist utan något diffust mitt emellan. Det borde forskas mera i den svenska modernismens kanoniseringsprocess och de maktförhållanden som rått på det litterära fältet alltsedan 40-talisternas genombrott".

Dags att ompröva 1900-talets poesikanon?!