Avregleringsbacklash?

På 80-talet avreglerades penningflödena mellan länder samt lånemarknaden. På 90-talet avreglerades bl.a. el-, tele- och post. Nu halvvägs in i 00-talet finns tecken som tyder på en viss backlash för den liberaliserade ekonomin, såväl här i Sverige som internationellt:

SCA:s styrelseordförande pläderar för en återreglering av elmarknaden i en utredning.

I Finland citerar Ny Tid i sitt senaste nummer Finlands utrikesminister Erkki Tuomioja, som upprörts av att skogs- och pappersbolaget UPM-Kymmenen nyligen avskedat 3000 personer (något som ledde till en rejäl börsuppgång):

"Att det finns ett tillräckligt stort nationellt ägande i de företag som verkar i Finland är viktigt för att se till att företagen och deras ägare inte bara tänker på börskurserna utan också känner ansvar för Finlands framgång och de mänskors välfärd som bor i Finland. När privata storägare inte känner detta ansvar är offentliga ägare det enda sättet att stärka detta tänkande".

På det internationella planet kan man också ana att avregleringarna kört in i en återvändsgränd. Ett exempel är Frankrike, där regeringen Mitterrand i början av 1980-talet bl.a. försökte förstatliga banker - men misslyckades. Istället vände politiken åt det liberala hållet och avregleringar blev följden (om än i något mindre omfattning i Frankrike än i många andra länder).

Nu, år 2006, försöker regeringen Chirac avreglera ungdomsarbetsmarknaden, men möter stora protester. Regeringen kan komma att stäckas i sitt uppsåt. En misslyckad avreglering här kan bli en vändpunkt åt det reglerade hållet. Precis som Mitterrands misslyckade förstatliganden blev en - också internationellt sett - viktig vändpunkt åt det liberala hållet för ett kvarts sekel sedan.