lördag, januari 06, 2007

Befrielseteologi

Har precis läst Per Frostins bok De fattigas evangelium (1987) som handlar om befrielseteologin, vilken i korta drag går ut på att se världen och evangeliet underifrån. De fattiga ges problemformuleringsinitiativet (för att låna en term från Lars Gustafsson).

Här kontrasteras den levande och hoppfulla kyrkan i Sydamerika (som åtminstone 1987 hade underifrånperspektiv) med den mer stelnade västeuropeiska (som försöker ha ett "allmänperspektiv").

En latinamerikansk vän sa något jag tycker mycket träffande till Frostin, med tanke på vår (européernas) pessimism /skepticism

"Européerna ser ut som om de ätit något olämpligt"

Han tyckte hopplösheten lyste ur våra anikten (och handen på hjärtat gör den inte alltför ofta det?!) Enligt befrielseteologin är det bl.a. för att vi är så fast under kapitalismens hegemoni att vi inte ens orkar tänka på på en jämlikare och mer solidariskt uppbyggd värld.

Frostins bok kom 1987. Hur är det idag? Är kyrkorna i Latinamerika "befrielseteolgiska"? Hur är det i Sverige? KG Hammar kan väl i alla fall ibland sägas ha sett saker befrielseteologiskt "underifrån". Vad kan sägas om hans efterträdare? Hur ser kyrkan ut generellt? Vad säger Klas Corbelius? Ni andra?

4 Comments:

Anonymous Anonym said...

jag resonerar om mycket av detta i såväl min bok "I Mammons tid" som på min blogg.

Här kommer dock några snabba reflektioner: Är kyrkan "befrielseteologisk"?
Både ja och nej. KG Hammar och många ur hans generation som nått ledande positioner lärde sig av "68" att se hur saker hänger ihop, att tex svälten har politiska orsaker. Det finns också väldigt mycket arbete inom Svenska kyrkan, inom SKM, inom Lutherhjälpen, inom Svenska kyrkans unga, inom KRISS, inom Kristna Fredsrörelsen, inom ekumeniken som präglas av detta. Massor av kloka tankar och vettiga projekt som tex Rättvisemärkt som startades av en präst i Holland och som i Sverige drivs av Svenska kyrkan och LO, som kyrkornas U-fond och satningar på mikrokrediter.

Samtidigt är kyrkan en del av det kapitalistiska samhället. Detta märks på många sätt. Som att den mer aktivistiska tron aldrig riktigt slår igenom, det förblir ett slags fritidsintresse. Du ska i första hand sköta ditt jobb och konsumera produkter och tjänster.

Kapitalismen märks också på den starka professionaliseringen, att det är de anställda och främst prästerna som styr. Den märks i det ängsliga värnandet om varumärket, försiktigheten som disciplinerar, tex vägrade sensus (ett studieförbund närstående svenska kyrkan) att ställa sig bakom kampanjen "jihad mot utanförskap".

försiktigheten beror också på rädslan att tappa de många medlemmarna, dessa många medlemmar och den nära kontakten med hur människor faktiskt har det i vårt land är nog samtidigt en förklaring till att kyrkan är så pass radikal som den är. svenska kyrkan är inte främst beroende av staten eller rika makthavare utan av de 7 miljoner som betalar sin kyrkoavgift.

vad gäller Anders (nya ÄBn) så är den stora skillnaden teologiskt där han inte är samma mystiker som KG. Politiskt tror jag inte skillnaderna är så stora. KG sågs inte som så radikal när han valdes till ÄB. Mycket handlade om det läge kyrkan kom i genom de förändrade relationerna till staten samt det nya politiska läget (10 000-tals gömda flyktingar mm).

3:02 fm  
Blogger Peter Björkman said...

Jo, jag följer bloggen och har läst boken med stort utbyte. Men vet du hur det är i Sydamerika nu. Är inte kyrkorna där ofta konservativt evangelikala idag?

9:16 em  
Blogger Peter Björkman said...

Juste att ärkebiskopen fortsätter vara politiskt vettig.

9:18 em  
Anonymous Anonym said...

Generellt sätt är sydamerika ganska bra, men bilden är splittrad. Det finns evangelikala grupper som växer, men i många länder är katolska kyrkan mer socialt engagerad och präglad än i västeuropa. Indianteologin i Bolivia är tex en stor inspiration. Läs gärna Manfred Hoffmans bok "Krock eller dialog? : europeiska möten med Latinamerikas ursprungsfolk".

Det är inte alltid det kallas befrielseteologi och det marxistiska inslaget är inte lika tydligt, men om vi menar en teologi som lyssnar på dem det berör, en teologi som utgår från den fattigaste så är det den självklara grunden.

2:19 fm  

Skicka en kommentar

<< Home