Carl-Erik af Geijerstam - en dikt om tilltro

I växande

Jag sitter med ett fång bondbönor, digra och välmatade skidor men så hårda som ville de hindra varje intrång i sitt inre. Jag måste bryta av baljan mitt på för att få upp buksömmen och det är som att brutalt slita upp dörren till ett sovgemak. Där ligger bönorna i sina mjuka vita bäddar, väl skilda från varandra. Deras munnar är fästade vid baljväggen som dibarn och de suger i sig sin föda, djupt inne i sitt växande och med sorglös tillförsikt som ville de säga: oss kan ingenting hända men allting ske.

(Ur Meddelanden från sinnevärlden, 1994)