Dikt av Kristoffer Leandoer
När jag lagt patiencen tillräckligt länge
går solen upp
Och världen är ännu tillräckligt klar
och stark
att vara nog i sig själv
Självklart mottar husen, träden och vattnet
allt ljus
utan att spilla en droppe, utan att
reflektera
En kort stund visar världen sig själv
för att sedan lösas upp i reflexer
och ljus
Ur Dykarklocka, 1987
På temat "morgonstund har guld i mund", eller i alla fall nåt förklarat och mättat över sig.
går solen upp
Och världen är ännu tillräckligt klar
och stark
att vara nog i sig själv
Självklart mottar husen, träden och vattnet
allt ljus
utan att spilla en droppe, utan att
reflektera
En kort stund visar världen sig själv
för att sedan lösas upp i reflexer
och ljus
Ur Dykarklocka, 1987
På temat "morgonstund har guld i mund", eller i alla fall nåt förklarat och mättat över sig.