torsdag, mars 10, 2005

Det öppna såret och Per Ahlmark

Per Ahlmark föddes i Stockholm 1939 som son till den medicinprofessorn Axel Ahlmark och tandläkaren Gunvor Berglund. Tidigt blev han politiskt aktiv inom folkpartiet - det liberala partiet. Han blev som 21-åring ordförande för Folkpartiets ungdomsförbund (1960-62), riksdagsman 1967 och så småningom folkpartiledare 1975-78. Han var arbetsmarknadsminister samt vice statsminister i den borgerliga regering som tillträdde 1976. År 1978 lade han helt av med partipolitik. Han blev poet och fri skribent - men var och är fortfarande liberal.

Jag frågar min politiskt ointresserade mor (f. 1943) om Ahlmark på 70-talet. Hon säger att han var "radikal", gillade Israel och var hade hon någonstans för sig också en jämlikhetsivrare som förespråkade "pappaledighet". Framför allt mindes hon att han var bra på att tala om vad som var rätt och fel.

Något hon inte tog upp, men som hon skulle kunnat ta upp, var hans engagemang för demokratin och mot diktatur (som väl ingår i det här med rätt och fel). Ett engagemang som gjort Ahlmark minst lika populär för dagens unga liberaler som någonsin Jan Myrdal för det tidiga sjuttiotalets unga maoister.

Det öppna såret. Om massmord och medlöperi, kom ut år 1997 på det förlaget Timbro - ett borgerligt "idéförlag". I boken granskas noggrant de vänsterintellektuellas förmåga att se välvilligt på vänsterdiktaturer. Han hittar godbitar som denna av den uppburne politiske tänkare Anders Ehnmark: "Nordkorea är en vän i världen, en modig liten nation /.../ som hävdar sin självständighet /.../ och dessutom utvecklar sitt land på ett häpnadsväckande sätt". Detta skrivet 1983, nio år efter det att DPRK:s ekonomiska recession påbörjats. OK. Visst avskaffade Kim Il Sung den japanska ockupationsmaktens utvecklade slavsamhälle och införde jämförelsevis vettiga jordreformer. Visst fanns det ännu 1983 en viss grundläggande välfärd i landet, som jämfört med situationen innan 1950 var att betrakta som ett stort framsteg. Visst var landet en solitär som sågs med misstänksamhet från såväl väst- som östländer.

Ahlmarks svar visar ingen nåd: "Vad har vi "gemensamt" med det befästa fattighus, som hotar exportera kärnvapen till andra fanatiska och totalitära stater? Är det "en vän" som håller sin egen befolkning i skräck och hunger? Vad är så "modigt" med en regim, som byggt sitt eget Gulag och en gång överraskande inledde de väldiga drabbningar, där USA och FN först efter några års krig med hundratusentals dödade kunde rädda Sydkorea, ett land som senare blivit ett av östra Asiens få demokratier."

Att man inte får "relativisera" över förtryck mot ett folk är något grundläggande hos Ahlmark (se dikten om grottan i Syracusa). Det är omoraliskt mot de individer som kränkts eller mördats.

Men det är inte bara explicita uttalanden till diktaturers försvar som Ahlmark med helig vrede går till rätta med. Också oförmågan att ta avstånd från diktaturer avhandlas. Olof Palmes tystnad vad gäller Maos Kina uppmärksammas och fördöms:

"Några avskyvärda avrättningar i Spanien lyfte han fram med en våldsam protest; några tiotal miljoner människor, som Kina dödade av politiska skäl, var han tyst om."

Själv hör Per Ahlmark till dem som inte glömmer. "Om detta må ni berätta" heter en bok om Förintelsen. Ahlmark fortsätter berätta om förtrycket och fortsätter granska ledande svenska intellektuella och politiker vad gäller deras försvar för demokratin.
Det är en blåslampa som behövs.

Man kan anföra att Ahlmark mer också kunde kritisera demokratin USA:s tillkortakommanden - och landets ibland omilda behandling av människor. Men det finns det gott om folk som gör - jag är glad att Ahlmark ägnar sin kraft åt att tukta de vänsterintellektuella. Förtryck bör aldrig relativiseras, det är en lärdom från Per Ahlmark.

onsdag, mars 09, 2005

Ur diktsviten Siciliansk öppning av Per Ahlmark

Vid Siracusas grekiska teater
en håla ner i berget för fångna fiender
Den öppnar sig som katedralen
i en gotisk port med heligt ljus
men krymper i sitt ekovalv
allt längre in

I hålans svarta ände satt de fångna
och gjorde planer för sin flykt
På klippan i det fria ovanför:
en hemlig öppning som en lyssnarpost
Ty allt som viskades i mörket under
steg uppåt och i klippans sprickor
rann orden ut till maktens väktare

Upproret slogs ner
"Dionysios öra" kallas hålan
efter tyrannen och hans list
Men några namn på fångarna i mörkret
finns det ej

(Ur diktsamlingen Flykter, 1985)



Fotnot: Dionysios i dikten syftar förmodligen på den syrakuanska envåldshärskare som styrde östra Sicilien från 405 f. Kr. till sin död 367 f. Kr. Han gjorde sig känd som en snillrik politiker. Syrakusa var den grekiska världens mest befästa stad, tack vare Dionysios lister. Under hans regim började katapulten användas. Ett militärhistoriskt framsteg.

tisdag, mars 08, 2005

En ny serie: Fem idealister

Idealist kan betyda många saker, vara skällsord för endel och något fint för andra. Olika saker läggs också in i begreppet. För mig är en idealist en människa som följer det han/hon tror på (sin inre röst om man så vill), utan att alltför ängsligt snegla på rådande tidsanda. I den här serien presenterar jag fem människor som varit konsekventa gentemot sina ideal (dessa skiftar förstås). Genomgående kommer jag att köra en originaltext av författaren och sedan en diskussion om någon av författarens texter.
Först ut är liberalen Per Ahlmark, vars demokratiska frihetspatos och vrede mot allt som luktar förtryck och tyranni lyser igenom i allt han skriver.

lördag, mars 05, 2005

Dikten Till minne av S. av Majken Johansson

Och alla dem
på vilkas dödsattester står
"Suicidium"
- bed för dem!
Jag tror de har ännu en chans!

Jag vet ett bibelställe som jag tror kan hjälpa dem.
Men jag vill inte säga vilket,
emedan jag inte hyser minsta önskan
att vara teologiskt kontroversiell.

Jag säger bara:
bed för dem!


Majken Johansson (1930-1993), poet och frälsningssoldat, respresenterar en kristen tro som lyfter fram nåden framom fruktan för straff. Helvetesläran och fruktan för helvetet var en av grundstenarna i Knutby pingstförsamling. Finner Johanssons tro mer uppbygglig.

Vad lära av Knutby pingstförsamling?

Jag har läst en bok av radiojournalisten Mårten Nilsson som heter Pastorerna i Knutby och har underrubriken: En autentisk kriminalroman. Den är lättläst journalistisk, med korta meningar och genomarbetad kronologi. Boken kallar sig för "roman" och jag antar att det är en brasklapp att ta till om någon skulle anklaga författaren för osaklighet i någon del. Trots allt verkar det vara en ren dokumentär, där Nilsson dels tagit uttalanden ur media, dels samtalat själv med de inblandade i utredningen.

Det är en redogörelse av händelseförloppet i Knutby. Hur det gick till när barnflickan Sara Svensson en natt i januari 2004 skjöt ihjäl patorsfrun Alexandra Fossmo och försökte skjuta ihjäl pastorns granne Daniel Linde. Bakgrundsteckningen av huvudpersonerna är ytlig, mest intressant av bakgrunderna är att läsa om hur församlingen lyckades få skolan i Knutby att använda sig av aga och auktoritära metoder. Majoriteten av lärarna var församlingsmedlemmar eller gav sitt tysta godkännande till "lydnadspedagogiken". Man hade också en plan som gick ut på att en och en av de sex lärarna från församlingen ofta skulle gå in på rektorns rum och "smöra henne". Ganska snart hade man henne på kroken och lyckades få henne att acceptera en auktoritär pedagogik där aga inte var något att höja på ögonbrynen för.

Vad säga om denna olyckliga historia med unga människor inblandade. Jag skulle vilja säga nåt om regler och regelstyrning. Regler kan vara ett skydd för den svage. Jag skulle t.ex. applådera en lag som gav alla rätt till en bostad och ett arbete. Men ett strikt regelstyrt samhälle är också sårbart.

Den dagen någon kör reglerna "baklänges" och blir en trojansk häst som på ytan följer reglerna men i verkligheten gör precis tvärtemot. Något som bara fungerar så länge de andras handlande förblir troskyldigt förutsägbart. Denna typ av manipulation ledde uppenbarligen i Helge Fossmos fall till ren obsession - tvångstanke, fix idé. I hans fall missbrukade han församlingens regel att kvinnan alltid skall underordna sig mannen. Det fungerar kanske bra när mannen är ett överhuvud som vill kvinnans bästa, men när mannen vill att kvinnan skall mörda åt honom? Kvinnan tror att mannen som dessutom är mycket högt ärad pastor, talar med Guds röst och är den ende som vill henne väl. I själva verket har han bara sin egen sinistra plan i huvudet!

Det som är sjukt är ju att pastorn inte alls var mentalt störd. Liknande saker kan hända oss alla så fort vi börjar manipulera och köra med dubbla budskap. Men i slutna miljöer där alla skall följa strikta regler är det tyvärr också en relativt lätt och lockande möjlighet. Det är en smärtsam lärdom från Knutby pingstförsamling.

fredag, mars 04, 2005

Om ledan vid dagsdebatten

Igår deltog jag i en debatt på en tidnings hemsida - där läsarna får möjlighet att skriva in sina kommentarer under en nyhet. Efter en rätt kort tids debatterande i en dagsaktuell fråga - en LO-rapport om ökade löneklyftor bland offentligt anställda - kör argumenten in i återvändsgränder.

Hur man än bemödar sig om att hålla sig öppen och lyhörd och oförutsägbar, så ligger entropin nära. Jag och mina debattkollegor har obönhörligen fastnat i de gängse skyttegravarna. I det här fallet de härliga arketyperna om den late offentliganställde och den girige storföretagaren. Energin i debatten dör och från att ha varit en energikick blir fortsatt debatterande bara själsdödande. Någon som känner igen sig?

Jag kommer att publicera alternativ till dagsdebatten på denhär bloggen. Grejer som finns bortom den och i "hemliga" fickor i den. En hel del poesi blir det!

torsdag, mars 03, 2005

Dikt ur Carl-Erik af Geijerstams Uppenbar hemlighet

Var stilla. Andas in den enformiga luften, lika för
varje andetag. Intet har förändrat sig. Du sitter
här med ansiktet öppet. Allt är som förut: mossans
evighetsrand mellan stenarna, flugans lätta
solminuter och gräset som gulnar och blir vasst.

Uppenbar hemlighet

Uppenbar hemlighet är en titel på en diktsamling uppsalapoeten Carl-Erik af Geijerstam gav ut 1967. Den säger mycket om Geijerstams poetiska metod. Att i det till synes vardagliga avtäcka fördolda hemligheter - som hela tiden egentligen legat där i öppen dager.

Det säger förhoppningsvis också något om den här lilla platsen på nätet. Platsen ägnas främst åt poesi och politik. Avsikten är att nyansera och avtäcka. Att vara ett Mellanrum - där den ibland svartvita debatten mellan politikens höger och vänster samt poesins språkmaterialister och metaforvänner - kan få en vilopaus.