Kulturstödsböcker slumpas ut

För att stödja kvalitetslitteraturen använde sig kulturrådet länge av utgivningsstöd till förlagen. Problemet var att böckerna till stor del gick i makulatur, pga att de "smala" titlarna sålde rätt dåligt.

Nu övergick kulturrådet till att ge stödet så att dessa böcker (800 om året - utvalda endast på kvalitetsgrund) istället för att gå i makulatur skulle fördelas till landets alla kommunala folkbibliotek. En i mitt tycke vettig idé.

Problemet har blivit att biblioteken för en spottstyver säljer vidare majoriteten av böckerna på egna bokbord, marknader eller till antikvariat, ofta innan de hinner komma biblioteksbesökaren till del. Bättre än makulatur kanske, men de ofta exklusiva böckerna görs i alla fall otillgängliga för allmänheten.

Dethär med att hitta böcker som inte är "catch-all" på biblioteken blir tyvärr inte mycket lättare (trots de 50 miljonerna som vi skattebetalare betalar biblioteken för att få bra böcker runt om i landet). Trist tycker jag. För det är oftast dessa "udda" böcker som verkligen är initierade och intressanta. Kulturstödsböckerna har för mig också varit viktiga som diskussionsunderlag i skolarbetet (arbetar som gymnasielärare i svenska, samhällskunskap, religion och filosofi).

Uppdatering: Bibliotekstidskriften för Västra Götaland, Framsidan, hade tidigare i år ett temanummer om kulturstödsböckerna. Förvaltningschefen för regionbiblioteken i Västra Götaland (Lena Skoglund) sammanfattar synpunkterna hos bibliotekscheferna de intervjuat såhär:

"Många menar att kulturstödsböckerna inte borde räknas som ett biblioteksstöd utan benämnas för vad det är, ett stöd till förlagen och författare. Flera menar att det bidrar till att konservera folkbibliotekens verksamhet. Distributionsstödet är en del av de stöd till folkbibliotek som tar sin utgångspunkt i ett vakthållande av det svenska språket och litteraturen och som ger god effekt i förlagens ekonomiska redovisning"

Inte ett ord hos Skoglund om att de 800 högkvalitativa böckerna tillför kommunbiblioteken och dess låntagare en oerhörd rikedom. Dessa böcker ger i alla fall mig som läsare mycket. Om Vadstena bibliotek skulle göra sig av med sina kulturstödsböcker skulle det vara ett skäl för mig att söka mig till en stad med bättre utbud.

Totalitär revival?

"In the final years of his life Comrade Kim Il Sung [1912-1994], the sun of mankind and the greatest man who has ever appeared in the world, planned to write his memoirs in the form of immense volumes that would sum up his career."

så börjar förordet i en av de sju volymer "minnen" som trots allt blev av, utgivna i Pyongyang 1996 och skrivna efter Sovjets fall. Jag har dem i min ägo och kommer att delge er endel nordkoreana ur dessa skrifter, framöver.

Jag börjar med att referera ur del sju, där Kim Il Sung tar upp den aktuella frågan: "Let us defend The Soviet Union with arms". Det handlar mycket om de koreanska kommunisternas militära stöd för Sovjet på 40-talet.

Här kommer Kim Il Sung till sist in på den oundvikliga frågan om det verkligen var värt besväret att koreaner dog för ett Sovjet som sedan visade sig kollapsa. Kim Il Sungs svar är självklart:

"In fact, there is no need to argue about these matters. Few of our people will raise such questions or argue about them. Only those who have abandoned their faith will do this. /.../ We have never considered the internationalist assistence of the Korean communists to the Soviet Union from a nihilistic point of view. /.../ We regard the setback to the Soviet Union as a temporary phenomenon"

En blogg med bra koll på aktuell nordkoreana är Sänd mina rötter regn .

En förhandsglutt ur oktobers Lofthouse&Park-släpp

I oktober kommer Svea Lofthouse (Jens Sandberg) och Angel Park (Peter Björkman) ut med sin första "riktiga" bok (efter sju stencilerade häften). Mycket lekfull poesi, skriven under lättsamma former. Ett smakprov härunder:


Liten dikt till de österbottniska modersmålslärarinnorna

Modersmålslärarinnorna
är ensamma på stranden
Rabarberpajen de lagat
är ett viftoffer för kärleken
- att bestiga deras rymliga pulpeter

Kroater - förespråkare av nazism?

I Kroatien har 98 bloggare fyllt i den politiska "leken" (The Moral Politics Test ) och mer än hälften av dem (52 %) förordar en auktoritär ideologi. På det korta testet lyckas de i medeltal komma i den nationalsocialistiska rutan. Är det en nazistisk konspiration eller speglar det de ideologiska strömningarna hos de kroatiska bloggarna? Ytterst märkligt hur som helst.

Sverige - auktoritärt?!

Jag har roat mig med att ländervis sammanställa siffrorna från ett av de politiska ideologitest som finns på nätet. The Moral Politics Test har gjorts av mjukvaruföretaget Xignite i Kalifornien. Av de 23 länder där fler än 100 gjort ideologitestet är testifyllarnas ideologiska sympatier som följer:



Socialism - sympati

Toppen:

1. Frankrike 49.34%
2. Belgien 44.19%
3. Irland 41.85%

Botten:

23. Polen 10.89%
22. Slovakien 11.54%
21. Rumänien 15.18%

19. Sverige 27.78%



Liberalism – sympati

Toppen:

1. Slovakien 44.44%
2. Rumänien 30.80%
3. Polen 29.70%

Botten:

23. Italien 18.15%
22. Belgien 18.60%
21. Frankrike 20.26%

11. Sverige 25.67%



Konservatism - sympati

Toppen:

1. Polen 23.76%
2. USA 22.93%
3. Rumänien 22.32%

Botten:

23. Spanien 5.63%
22. Brasilien 6.74%
21. Frankrike 8.37%

10. Sverige 13.98%



Auktoritära sympatier

Toppen:

1. Italien 17.82%
2. Sverige 13.22%
3. Tyskland 8.41%

Botten:

1. Finland 1.04%
2. Irland 1.09%
3. Japan 1.34%


Svenskarna är alltså auktoritära och konservativa, jämfört med andra länder.
Kanske av vikt för röstvärvare inför närmsta val.

Frankrike och Belgien är mest socialistiska och minst liberala.
Italien och Sverige mest auktoritära (i Italien är fascismen fortfarande en röstvinnare).

Socialismen är i botten, i de gamla öststaterna och omvänt liberalismen i topp.
USA och Polen är länder med starkt kristet engagemang och konservativa.

Motallians

En ny blogg har startat vid namn Motallians. Här återfinns i dagsläget 21 bloggare som har som syfte att kritiskt granska den borgerliga "Alliansen".

Av vikt när det gäller politisk kritik är att vara saklig och undvika affekt och epitet på motparten. Om Motalliansen har som syfte att nå utöver "de redan frälsta" förstås. En del självcensur anbefalles alltså - samtidigt som jag önskar bloggarna lycka till!

Fotnot: Hittills har inläggen varit bra och balanserade tycker jag.

Sista numret av Lyrik för Alla

Sista numret av poesifanzinet Lyrik för Alla (1992-2005) har utkommit.
Det innehåller en artikel om Ossiannilsson, av litteraturdoktoranden Martin Hellström. Dikter av bl.a. Charlotta Mannerstam finns också. Men det är främst ett avslut i enklast tänkbara utförande.

Undertecknad som var redaktör under alla år tackar för sig!
Hoppeligen återkommer tidskriften på nätet eller i pappersform, under ett eller annat namn!

Bertil Malmberg om "la gloire"

Ambitionerna

De kämpa för plats, för rykte och glans, för ett
solo i rösternas kör,
och jag anar ej, vad de vänta sig av det som de
möda sig för.

De törsta att få sitt namn och sitt verk av för-
gängliga tungor nämnt.
Det är det obegripliga mål, för vilket de plåga
sig jämt.

Men de akta för ringa vadhelst de nå mot det
stora de hoppades på,
och under tiden skymmer det tyst och kulnar,
där de gå.

Och jag spörjer: Vad är deras strävan värd, vad
skänker den som bot
mot regnets fall och ålderns sot och löven vid
deras fot?


(Ur Bertil Malmbergs Illusionernas träd, 1932)


Här återfinns en besläktad dikt av Carl-Erik af Geijerstam om La Gloire

Poesi från Horisontredaktörerna - (reklam/propagandavarning)

I höst utkommer två diktsamlingar av intresse för dem som följer tidskriften Horisont. Tidskriftens finske chefredaktör Oscar Rossi Söderströms ger i november ut sin andra samling Brev till polisen. (Bilder på Rossi ligger på den danske poeten Kenneth Krabats hemsida: krabat.menneske.dk/_dagbog/Post_poesi/Side3.html)

Rossis förlag Söderströms skriver i ett pressmeddelande om boken: "Röster, ekon och skikt löper genom Brev till polisen, en diktsamling som blir rikare och mer komplex för varje omläsning. I Oscar Rossis andra bok har någon vänt sig till polisen, någon skriver märkliga brev till polismästaren, någon går mot sin upplösning och skadas svårt. Tärning kastas igen och igen. Men ett tärningskast kan aldrig upphäva tillfälligheten."

Strax efteråt (i oktober) utkommer tidskriftens svenske redaktör Peter Björkman med en diktsamling han skrivit tillsammans med en gammal vän från Vasa, Jens Sandberg.
Boken heter 16 år med Lofthouse & Park och samlar texter från 16 års tillfällighetsdiktande.

Det började år 1990 på studentrummet i Borås, där de båda studerade till bibliotekarier, när de läste Lukas Moodyssons ultramoderna diktsamling Och andra dikter. En krititkerrosad samling skriven på Poul Borums författarskola i Köpenhamn, som Jens och Peter tyckte var helt obegriplig.

De båda blivande bibliotekarierna tänkte dock, "kan han så kan vi". De skrev några som de tyckte rätt ultramoderna dikter som de skickade in under titeln "Fan också, jag behöver sys!" (citat ur westernfilm) och med författarnamnen Svea Lofthouse (Jens Sandberg) och Angel Park (Peter Björkman).

Nåväl, Bonniers refuserade, men de fortsatte skriva varje gång de träffades, ett par gånger om året. Dikterna blev ofta humoristiska samtidskommentarer, där författarna tar ner det stora och allvarliga på ett mer konkret och nära plan, där det blir mindre hotfullt. En besvärjelse av det svåra.

Lite studentikos galenskap blandas in i texterna - liksom en bit modernistisk obegriplighet - "brus" för att tala "språkmaterialistiska". Tidigare har ett antal små häften för den nära vänkretsen kommit ut. Med 16 år... kommer en samling av de bästa dikterna 1990-2005 ut i bokformat. Diktsamlingen publiceras i samarbete med Kulturfonden i Österbotten och med Ika Österblad som kreativ formgivare.

Diana Bredenberg (1963-2005)

Häromdagen fick jag det sorgliga beskedet att den finlandssvenska poeten Diana Bredenberg gått bort. I mitten av 1990-talet läste jag hennes dikter mycket. Dikterna behandlade ofta ämnen som mörker, lidande och död. Deras tyngd och allvar talade verklighet och inget bygdemeddelande.

Några dikter spelade hon med sin särpräglade sångröst in på skivan Vi rör våra läppar mot saltet (1998), bl.a. den fina Det är hästars sätt att dö. Bredenberg skulle denna höst ha släppt sin första diktsamling sedan 1998. Av allt att döma blir diktsamlingen av som planerat.




Med döden som fadder
är vi hjälplösa, men som
bär oss till den slutliga
tilliten

den enda sanna tilliten
att vi måste bli blommor
i den överfulla trädgården.

*

Vi är inga gudar. Vi
äger endast oförmågan
i denna stund.

Och ändå ser jag dina ögon
djupare och djupare
för varje möte, varje resa
tillbaka.

(Ur två dikter ur Ur (1993))


Bibliografi:

Barndomskriget, 1984
Hundra dikter, 1986
Rast, 1998
Hinna, 1989
Sekvens, 1991
Ur, 1993
Med det bruna i ditt gröna öga, 1995
Vatten, 1998
Oktobervisiten, 2005 (utges av Söderströms denna höst)

Diana Bredenberg (1963-2005)

Häromdagen fick jag det sorgliga beskedet att den finlandssvenska poeten Diana Bredenberg gått bort. I mitten av 1990-talet läste jag hennes dikter mycket. Dikterna behandlade ofta ämnen som mörker, lidande och död. Deras tyngd och allvar talade verklighet och inget bygdemeddelande.

Några dikter spelade hon med sin särpräglade sångröst in på skivan Vi rör våra läppar mot saltet (1998), bl.a. den fina Det är hästars sätt att dö. Bredenberg skulle denna höst ha släppt sin första diktsamling sedan 1998. Av allt att döma blir diktsamlingen av som planerat.




Med döden som fadder
är vi hjälplösa, men som
bär oss till den slutliga
tilliten

den enda sanna tilliten
att vi måste bli blommor
i den överfulla trädgården.

*

Vi är inga gudar. Vi
äger endast oförmågan
i denna stund.

Och ändå ser jag dina ögon
djupare och djupare
för varje möte, varje resa
tillbaka.

(Ur två dikter ur Ur (1993))


Bibliografi:

Barndomskriget, 1984
Hundra dikter, 1986
Rast, 1998
Hinna, 1989
Sekvens, 1991
Ur, 1993
Med det bruna i ditt gröna öga, 1995
Vatten, 1998
Oktobervisiten, 2005 (utges av Söderströms denna höst)

Världsungdomsfestival

Oskar Lidåker tar upp en intressant artikel av liberala ungdomsförbundets ordförande Fredrik Malm i sin blogg Ankdammen. I artikeln kritiseras Ung Vänster för sitt deltagande i Världsungdomsfestivalen - som efter andra världskriget initierades av Demokratisk Ungdom, men ganska snart blev en del av den sovjetiska intressesfären. Till festivalen åker än idag ganska många oreformerade kommunister. Av 80 svenska delegater har Revolutionär Kommunistisk Ungdom skickat 36 personer till Venezuela - måste vara en god andel av Sveriges RKU:are.

Här återfinns en osignerad RKU-kommentar till festivalen och den liberala kritiken. Inte oväntat ser de kritiken som något positivt som visar att RKU är inne på rätt väg.

Ung Vänster ligger lågt och konstaterar bara att ordföranden är i Venezuela. Möjligen är ämnet en smula känsligt för ungdomsförbundet, även om UV officiellt propagerade för att medlemmarna skulle åka till Venezuela, på sin sida Kadermaskinen.

Måhända är det ändå en "ny" världsungdomsfestival nu när kalla kriget är över och kommunismen ersatts av liberal kapitalism i nästan alla länder. En mer förutsättningslös festival - där ingen stormakt dikterar villkoren. Om detta vet jag dock intet.

Uppdatering
Ung Vänsters före detta ordförande Ali Esbati.
har nu också hunnit svara Malm. Ett svar i vilket han påtalar att det inte alls bara är revolutionära socialister som besökt Världsungdomsfestivalen. En centerpartist var t.ex. med till Pyongyang 1989 drar sig Esbati till minnes. Jag har i bakhuvudet att duon Kajsa Grytt & Malena Jönsson också gjorde en spelning i Pyongyang 1989. Men jag kan ha fel...

Uppdatering 2:
Nu har Nordkoreas nyhetsbyrå (KCNA) kommenterat världsungdomsfestivalen. DFRK:s representanter verkar i alla fall varit nöjda. Under nyheter för 18/8, står bl.a. att läsa:

"The participants expressed full support for the cause of the Korean people, chanting such slogans as "The U.S., hand off Korea at once!" and "Korea is one!" The Venezuelan president in a speech disclosed that the Bush administration has resorted to every conceivable scheme to obliterate the Bolivar revolution, stressing that the Venezuelan people would advance along the road of socialism, upholding the banner of independence against the U.S. and other imperialists.

He called on youth and students to escalate the anti-U.S. struggle in close unity. The court passed a judgment that the Bush administration should be brought to an international court, stating that all the aggression and wars, economic blockades, and terrorist acts taking place in the world at present are attributable to the U.S. imperialists."

Angående Ola Hanssons grav i Lund

I sommar gjorde min kamrat Nils Marklund och två vänner en vallfart till Ola Hanssons grav på Lunds Norra kyrkogård. Där återfann de en stor och ståtlig sten.

Vid stenens fot fanns dock ett vildvuxet buskage av ogräs och en skylt där kyrkogårdsförvaltningen uppmanade den som ville kännas vid graven att höra av sig.

De tre åkte och köpte blommor, rev bort lite av ogräsbuskaget och placerade ut blommor, medan de läste ur Notturno. Och återupprättade därmed den utsökte symbolisten en smula.

Men vi behöver nog ta ett steg till. Vänner till Ola Hansson som är med på en skrivelse till kyrkogårdsförvaltningen i Lund, hör av er till mig!

Carl-Erik af Geijerstam - en dikt om tilltro

I växande

Jag sitter med ett fång bondbönor, digra och välmatade skidor men så hårda som ville de hindra varje intrång i sitt inre. Jag måste bryta av baljan mitt på för att få upp buksömmen och det är som att brutalt slita upp dörren till ett sovgemak. Där ligger bönorna i sina mjuka vita bäddar, väl skilda från varandra. Deras munnar är fästade vid baljväggen som dibarn och de suger i sig sin föda, djupt inne i sitt växande och med sorglös tillförsikt som ville de säga: oss kan ingenting hända men allting ske.

(Ur Meddelanden från sinnevärlden, 1994)

Bertel Gripenberg - orättvist eller rättvist bortglömd?

Nu är hösten kommen och livet har återgått till de vanliga rutinerna efter sommarens ledigheter. I sommar har jag läst den finlandssvenske poeten Bertel Gripenberg (1878-1947) ordentligt för första gången. Hans kärlekslyrik är livsbejakande och med självförtroende, som en Ulf Lundell - fast poetiskt skickligare i sin rimkonst. (Återkommer kanske till den).

En annan sorts dikt är Gallergrinden . Tycker den är mycket fin. (Dikten återfinns längre ner)

Gripenberg var som störst i början av 1900-talet (var påtänkt för nobelpriset 1919) men räknas idag inte till de stora poeterna. Några skäl till att han är bortglömd idag. Han var aristokrat, antidemokrat, antimodernist (skrev 1925 en "modernistisk" diktsamling för att göra narr av modernismen), han skrev hyllningsdikter för "de vita" i inbördeskriget mot "de röda" och han var tyskvän under andra världskriget. Den norske författaren Knut Hamsun tog ställning för Hitler men har till viss del återupprättats de senaste åren. Detta gäller dock inte Gripenberg.

Men hans poesi är fortfarande "utomordentligt säker, rytmen fast och rimmen klangfyllda" och han behandlar sonetten "med virtuos skicklighet" (för att citera professor Gunnar Castréns text om Gripenberg i Nordisk familjebok, 1928).
Ett exempel här:



Gallergrinden

Du kallar en sonett blott diktarflärd,
som tomhet ibland rimmens glitter mänger
men livet inom trånga murar stänger
och släcker lågorna på drömmens härd.

En guldsmidd grind, som hejdar vandrarns färd
sonetten är, men över muren hänger
en blomtyngd gren och genom grinden tränger
ett fjärran sus från en fjärran värld.

"Hit, men ej längre", sakta viskar vinden.
Så stanna, vandrare, vid gallergrinden.
Du har sett nog, dig bjudes icke mer.

Framför den port, som aldrig öppnad knarrar,
du lyssna må till dämpad sång, som darrar
med hälsning från den värld du aldrig ser.